Vi vill alla ha plagg som skyddar oss från regn och rusk samtidigt som vi kan röra oss i dem utan att bli blöta av svett inifrån. Alltifrån supertunna stretchiga material till de stabilare klassiska regnställsmaterialen sägs vara vattentäta samtidigt som de andas. Hur hänger det ihop? 

Om vi börjar med vattentätheten, så avser man vanligtvis ett tyg som kan stå emot en vattenpelare på minst 3000 mm (3m) i test. Det låter väl enkelt, eller hur? Nja, så lätt är det inte. Det finns en mängd olika metoder för att testa och inom varje metod finns olika inställningar. Man kan därför inte jämföra siffror från olika håll och vara säker på att det är testat på samma sätt. 

Det vanligaste testet för vattentäthet, är ”vattenpelare”. Det utfördes från början genom att man hällde vatten i ett rör och sedan mätte hur stort tryck ovanifrån tyget stod emot. Principen är fortfarande den samma, men nu sköts testerna av en maskin. Exempel på testmetoder är EN ISO 811 & JIS L 1092. Inom varje test kan man köra med olika tryckökning som ger väldigt olika resultat i siffror. 

Detsamma gäller för ventilerbarheten. Den kan man också testa på många olika sätt. De vanligaste är att testa hur mycket ånga som släpps igenom tyget, exempel på test är JIS L 1099 & ASTM E96/E96M, här gäller det att ha höga värden, eller att man testar hur stort motståndet är för att släppa igenom ånga, exempel på test EN ISO 11092, här gäller det omvänt att ha låga värden. Samma tyg, testat på olika sätt, kan alltså få helt olika värden i siffror. 

För att få tyget vattentätt och ventilerbart är det laminerat med ett membran. Enkelt uttryckt så betyder det att man klistrar fast en tunn plastfilm på tyget. Det finns här två huvudtyper, den ena som har små mikroskopiska hål som ska låta ångan passera ut samtidigt som vattendropparna, som är större än ångdroppar, inte kan passera in. Den andra typen har ett material i lamineringsfilmen som drar åt sig väta inifrån plagget och transporterar ut det till utsidan. Denna typ lämpar sig bäst för plagg i kalla miljöer, eftersom transporten av fukt kräver en kallare utsida av plagget. 

Det är lamineringsfilmen, i båda typerna, som gör tyget vattentätt. Man kan också få tyg vattentätt genom coating, här lägger man på en plastbaserad massa antingen på baksidan av tyget, eller på framsidan. För att få maximal effekt av vattentäta tyger brukar man förstärka med en vattenavvisande behandling på ytan av tyget. Den gör att regndropparna pärlar av och inte sugs upp av ytatyget, som då kan upplevas som både kallt och tungt. Det hjälper också till att hålla smuts borta, som annars riskerar att göra det möjligt för vatten att tränga igenom membranet. 

Vi har testat vattentäthet och andasförmåga på våra material 1977 & 1987 med olika testmetoder. Som ni ser i denna tabell så får vi olika resultat beroende på vilken metod vi väljer. 

VATTENTÄTHET

VENTILERBARHET

*Vanligtvis stoppas testet vid 20 000 Pa som är maxgräns för EN343, klass 4.
Värdena avser enbart laminerad textil.